När det brister.

och man postar en bild på instagram, somnar för sent för att man följer sin favorit tv-serie, köper godis bara för att det är vardag och känner att man lever lite extra, dagar som blir bättre när ett betyg inte blev som förväntat, hälsar på nya människor på fester med vänner som håller om och pussar en på kinden, tackar högre makter att den där killen kom in i ens liv, skrapar ihop pengar så gott man kan medan plånboken ropar på att få bli utsläppt, jämför livet med dom där romantiska komedier där problemet håller i sig under cirkus en kvart, håller andan för att trycka tillbaka det som hoppar och studsar i halsgropen medan någon vän sneglar på en för att vara beredd på att rycka ut, ligger halvt på en säng och skrattar så magen vrider sig åt alla möjliga håll, svär högt över hur världen är orättvis, tar promenader med musik i öronen som får en att känna sig högt över molnen, somnar halvt skrattandes och halvt snarkandes med någon som bär på ens ena hjärthalva, omfamnar en själsfrände som lider i vimlet på en fest, kysser en kärlek innan morgonen hunnit tyna upp, önskar att ens önskning ska gå i uppfyllelse när ett stjärnfall dyker upp påväg hem där man så gott man kan försöker gå.

vi klagar högt över hur tufft allt ska vara, varför allt skulle bli så dramatiskt i livet, svär över att man inte har råd med den där utlandsresan alla andra ska på, hatar att den där önskningar bland stjärnorna aldrig faller in. och någonstans långt därinne finns ändå vetskapen om att vi lever, våra andetag är friska trots att de kan bli tyngre då och då, vårt blod rinner igenom vår kropp, våra hjärtslag slår lika hårt per slag. då spelar inte det där dåliga betyget just den gången någon stor roll längre, och inte spelar det någon stor roll längre att någon kanske svek dig mer än någon någonsin tidigare gjort, eller att pengarna inte räckte till, eller att önskningen inte hunnit slagit in än. för våra andetag och våra hjärtslag fungerar lika bra ändå. och eufori, stark förälskelse för livet och för våra hjärtslag som är rena stridskämpar.

en chans att få växa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0