När dagarna gick framåt var jag kvar någon annanstans.

 
jag var inte ensam, jag är inte ensam nu
vi känner varandra genom tusen fenomen

& du var redan där, min dröm var redan du
den metalliska luften där i åttiotalets sken

du säger väl till om jag ska gå? du säger till?
eller följ mig till dom gråa, höga husen bakom järnvägsspåren
- L.W.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0