Vad hände med det som var praktfullt?

åh. som jag längtar tills det blir sommar. vintermänniskan i mig har nu flugit sin
kos & jag vill bara att det ska bli sol, värme & grönt gräs där man kan gå barfota.
 
det som är så svårt att sätta fingret på är varför det oftast är på sommaren som
det skapas flest minnen man varken kan eller vill glömma. man har friheten från
skolan & allting är nästan bekymmerslöst. fast det är nog en individuell ställning.
förra sommaren var så fin och jag saknar den faktiskt en smula.
gick ofta omkring i kjolar & klänningar,
tog hundratals bilder, och när jag säger hundratals så skojar jag inte,
förtärde alkohol & umgicks ofta med vännerna,
(även gånger då man blivit för full & varit ångerfull)
åkte till malta & vandrade bland trånga gator. åt mycket mat & förtärde även
alkohol här med mina syskon. gick på vandringar och badade i ett ljusblått hav,
bakade pajer,
delade täcke med kärleken väldigt många nätter, umgicks & hade det så kul.
& jag insåg hur sjukt jävla kär jag var och fortfarande är i honom,
här hemma i sverige blev det flera meningslösa försök till att sola & bada
men vädret blev en besvikelse,
tog ett steg längre med kärleken & vi bestämde oss för att skaffa en hundvalp,
många nätter som spenderades i en bil med människor man tycker om,
gjorde smoothies & fruktsallader i mängder,
blev en del tågresor till örnsköldsvik,
(min kärlek till den staden växte som aldrig förr)
ledighetens lyx gjorde så att det fick lyxa till sig med frukostar,
& man cyklade iväg till jobbet flera tidiga morgnar

en sommar som var så gudomligt roligt & skön, och jag minns hur lycklig jag var då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0