Känslan av att möta sig själv i spegeln och besvara sig själv med ett leende.
det är hög tid för ett livstecken, någonting som får mig att känna.
ett jvla konstaterande om att jag lever och jag skall ingenstans.
ett jvla konstaterande om att jag lever och jag skall ingenstans.
lite som de ord jag yttrade förra gången som skulle vara den sista,
innan paniken: jag lever, jag saknar men jag lever.
innan paniken: jag lever, jag saknar men jag lever.
och som vanligt finns det inget vettigt att tala om. men jag säger åtminstone godmorgon
och goddag och sånt. idag blir det en långkort skoldag & sedan gå till centrum med jennelie.
(det ger mig fortfarande gåshud)
och goddag och sånt. idag blir det en långkort skoldag & sedan gå till centrum med jennelie.
(det ger mig fortfarande gåshud)
Kommentarer
Trackback
