We were never afraid to die.

ja, jag är hemma.malta var underbart & det var en extra
rolig upplevelse att hyra ett hus i en by och leva bland
människorna där.något annat som var en rejäl helomvändning
att komma hem igen.inte råga på allt så har jag börjat
flagna sönder i ansiktet & jag känner mig inte ens brun.
for hem till pappa&kicki igår,och kicki var brunare än mig.
förmågan att bli sådär superduper brun kanske har runnit ut
i sanden eller något,jag vet inte.
 
hann inte ladda in alla bilder för kamerans batterier lämnade
jordelivet och flög iväg.men här är första delen eller vad man kallar det;
 
den här helgen kommer bestå av fyrtioårs-fest,tripp till skellefteå
& dö typ-bara för att jag håller på att bli sjuk och jag har inte tid med
det.nästa vecka blir det utgångar & festligheter,sedan ska jag jobba
i två veckor igen.åker jag på ännu en halsfluss så har jag mest otur i
hela vida äckliga världen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0