Syracuse & Ondine.

ibland känns skadan stor igen. men när man sitter mittemot varandra och orden liksom tvingar sig fram för att bryta tystnaden inser man felet. förut var det vi som kunde pratat oavbrutet. allra högst av alla. det är inte enkelt alla gånger. tappar jag något brukar jag ha svårt att finna det igen.

solen skiner idag, man blir alldeles varsnande hur det hugger till i hjärtat av den lyckan. solen som jag saknat så mycket dom senaste dagarna! tack vädret
just nu vet jag inte vad jag ska kunna hitta på fram till lunch, gick inget vidare att klä på mig imorse när jag insåg att klänningen var för liten, men nu orkar jag inte byta till någon annan. fast jag ska ändå duscha senare så jag byter nog till en annan hur som helst. frukost är jag inte heller sugen på.

badet i måndags. KALLT

underligt att lillebror fortfarande sover som en stock och jag är uppe vid nio pigg. hm?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0