Nervös.

Jag börjar smått bli nervös, varför vet jag inte. Jag har sett fram emot första dagen i
stort sett hela sommarlovet, nu kvällen innan skär det sig i magen.
Jag kommer då hålla Josefins hand imorgon när vi står där utanför portarna, jag behöver
allt stöd jag kan få. Just nu känner jag mig som en liten sexåring som ska börja skolan
för första gången. Jag kanske till och med ser ut som en sexåring jämfört med alla andra
hundratals elever där. 

Hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0