I Want Every Little Single Piece Of You.

en knasig dag som rullat på helt okej, har varit uppåt och väldigt
speedad större delen av dagen. det är nog mest för att allting har
vänt sig mot rätt riktning igen, det känns toppen.

for på stan med mamma efter skolan och köpte en ny skinnjacka och
jarg känner mig riktigt nöjd. min gamla svarta som jag haft i miljoner
år är dags att slänga eller pressa längst in i någon gammal garderob!
omänskligt mycket.så fort något fattas och allt känns hemskt.att intala sig själv av man aldrig kommer få något utan att förora något annat och att hitta den som uppfyller exakt alla önskemål.det är omöjligt.
jag undrar ofta var och när allt det där förminskades.när allting börja kännas som en vana och allting blev för givet,när det känns som man har sagt allt man kan säga och ingenting känns nytt.när man tänker mer på filmen än allt omkring.förut var det alltid tvärtom

imorgon är det nationella i kemi och jag är som vanligt oförberedd. men
på ett sätt undrar jag hur kan man bli beredd på ett nationellt prov? för 
det går väl inte? inte nu i alla fall, jag hatar kemi och är riktigt dålig på det.
resten av morgondagen kommer bestå av drama och efter skolan följer
jag maja och solar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0