Vem Fanny är.

fullständiga namnet är då fanny sophie forsberg, föddes den 30 april 1995 på bb i lycksele där jag också har levt i hela mitt liv. har alltid upplevt denna lilla stad så fruktansvärt tråkig, de gånger man har haft som mest tråkigt på kvällar då man hängde några stycken beskyllde man ofta staden då "den är så jävla tråkig, finns inte ens kvällscafeér, människorna här är störda" osv osv. 
jag har alltid varit lite utav en enstöring då jag var liten, inte alltför många gånger som jag tog eget initiativ till att ringa till en kompis för att hitta på något. jag satt oftast instängd på mitt rum, lekte med hundar & hästar & dockskåp, medans min storebror fredrik spelade hockey, fotboll & var mer borta än hemma.
& fredrik är väl just den person jag bråkat & skrikit på mest i livet, han är fyra år äldre än mig & förut fick jag för mig att han hellre velat ha en lillebror som han kunde lära upp & som kunde ha exakt samma intressen som han. istället skulle han då uppfostra mig & brottas & slåss med mig, spotta mig håret & i ansiktet bland annat. men vi kunde ju vara bästa vänner ibland också =)

mina föräldrar heter håkan & pernilla. pappa är från örnsköldsvik där vi varit mycket sedan vi var små. han flyttade till lycksele då han började gymnasiet på tbg, gick skidgymnasiet. mamma är från västerås & flyttade till lycksele då hon var kring tre år.
dem skiljdes 2005 som också var samma år då min morbror peter gick bort under en hjärttransplantation. så det året har varit det värsta hittills i livet, har nästan förträngt hela min barndom & just det året. visst har det varit omedvetet, då.
& visst önskar jag att mor & far kunnat komma bättre överens vissa gånger under dehär tio åren som jag levt varannan vecka hit & dit. men jag har aldrig sett skilsmässan som något negativt; jag fick ju en drös med nya syskon i båda familjerna & även två nya föräldrar som alltid behandlat mig & fredrik rättvist & ställt upp för oss. jag kan inte se något negativt i detta, och skulle jag komma på det så får det faktiskt vara.
mammas man, per.
syskonskaran i mammas familj; jag, fredrik & pers barn frida & gustav.
pappas fru, kicki.
samt syskonskaran i pappas familj; fredrik, kickis barn viktor, erik, evelina & så jag.
 
men som sagt, levde i lycksele i hela mitt liv tills jag var 19 år. & visst har stället gett mig fina minnen, herregud. det är ju där jag hittat alla fina vänner, & några av dem består ännu idag. sådana som håller livet ut, vågar jag säga. men visst har man varit med om jobbiga grejer också, och då pratar jag om att bli sviken av dem man trodde var vänner & bli knivhuggen i ryggen. det bestod väl mest på högstadiet, då jag gick på finnbacksskolan. ingen är ju perfekt & jag har inte heller betett mig som den allra bästa, men vissa perioder på den skolan var jobbig. riktigt jobbig. 
en highlight i nian var ju däremot att gå på praktik hos en sjuksköterska på äldreboendet smedsberget, en vecka med catharina & hennes kollega lars gjorde att jag blev så himla sugen på just det yrket! så jag valde att gå vård-och omsorgsprogrammet & började sedan på tannbergsskolan.
 
& åren på tannbergsskolan blev verkligen en utav de bästa!
jag trivdes som fisken i vattnet med min klass. jag hittade ju givetvis fler nya vänner som gick i de andra klasserna, & det var alltid så nice att gå omkring på rasterna & träffa alla andra, kanse sätta sig i fiket & surra över några koppar kaffe.
men dem som jag kom allra närmast var då jennelie, josefine & ellen. fasiken vad kul jag haft med dem pinglorna,
men visst har även vi haft våra tvister! för visst får man vara ovänner & tjafsa ibland? hur ska man annars veta vad ens vänskap är värd? vad ska man bygga upp igen, liksom?
men jämt skrattar vi oss till magont, jämt jämt har vi så jäkla kul.
 
under mitt första år på tannbergsskolan, närmaste bestämt i början på januari 2012, så började en kille skriva till mig. ett klyschigt hej vad gör du?:) och kände mest bara iogiejpwpfjiepoqw023jegs. bara någon vecka innan hade min dåvarande pojkvän viktor sårat mig så in i helvete & vem var pepp på att prata med andra killar då, liksom?
men christoffer visade sig vara en riktigt snäll kille, ville veta mycket om mig, visade intresse på ett sätt som jag inte var van vid med mina tidigare pojkvänner.
våran första 'träff' var 6 januari, en kväll då jag hängt med rebecka & han frågade om vi ville åka bil ett tag. sedan svek hon mig & ville bli avsläppt någonstans, haha så rädd & töntig jag kände mig. turligtvis så var han framåt, pratglad, social, och vi hade riktigt jäkla roligt tillsammans! så kan väl på sätt & vis säga att vårt förhållande påbörjades rätt snabbt, vet inte ens om mina familjer hängde dem i svängarna ;-)
jag kände mig mest förbluffad över att han ville ha mig. jag kände mest jag går i ettan & han går i trean, finns hundratals snyggare tjejer på skolan, vad gör mig speciell? jag antar att mitt självförtroende inte var på topp då, det hade det nog inte innan tbg heller.
 
& med en ny pojkvän så fick man ju en ny familj också, & familjen ohlsson är nog dem underbaraste människorna jag någonsin mött.
längst ut från vänster; fredrik, christoffer, lille filip framför honom, mamma elisabeth, sebastian som kikar fram bakom henne, pappa robert & så tobias. dem har också en karelsk björnhund som heter cäta.
underbar familj, som sagt. ♥ känt mig välkommen hos dem från första början.
 
när vi varit tillsammans i ett halvår så fick han snickarjobb i övik & flyttade dit, och där påbörjades vårat distansförhållande. oj vad jag var rädd. jag trodde faktiskt inte att vi skulle klara det i två år?
men sommaren då han flyttat så bestämde vi oss för att köpa en hundvalp tillsammans, & det blev en finskspets då C brukar jaga.
vi fick våran max, verkligen världens bästa hund. oj vad han har förgyllt våra liv.♥
 
tre år senare var slutet nära; studentvecka, bal, student som väntade. jag var med i balkommittén och det blev verkligen ett minne för livet, jag & christoffer gick tillsammans för andra gången i rad & vi hade då haft distansförhållande i ganska precis två år.
 
ända sedan jag var liten har jag drömt om örnsköldsvik; att flytta dit efter studenten, bo i en lägenhet, plugga till sjuksköterska. det har jag drömt om sedan jag varit liten, alltså fatta?!
så efter studenten uppfyllde jag min dröm & flyttade till övik, jag & chrille skaffade en trea tillsammans, jag jobbade som undersköterska i hemtjänsten i ca ett halvår innan jag blev antagen till sjuksköterska. så alla pusselbitar föll på plats, tillslut. otroligt va?
 
min finishline; jag har alltid varit levande, jag har haft drömmar som jag levt upp till, jag har fanimej aldrig gett upp! och det kommer jag aldrig göra. det finns inget som kan trycka ner mig på något vis, för jag vet att jag är bra precis som jag är & jag har människor i mitt liv som älskar mig & som jag älskar tillbaka!
 
jag heter fanny sophie forsberg & har snart levt i tjugo år.
jag är omgiven av underbara människor.
och jag är lyckligast i världen.

RSS 2.0