Ingen älskar dig lika mycket som dina föräldrar.

ni vet när man inte kan sova av ren uttråkan, & bara funderar & hellre ser på någon film/serie än att sova. & just i denna stund, då klockan slagit över tolv & jag är tjugo år, så tänker jag på mamma & pappa. håkan & pernilla. i tjugo år har dessa människor tagit hand om mig, uppfostrat mig, varit stolta över mig, varit besvikna över mig, vi har bråkat & skrattat & haft så många olika situationer & de flesta av dem har ju turligtvis varit roliga. det är helt enkelt tack vare dem som jag är där jag är idag;
 
har blivit 'pushad' att göra något vettigt av mitt liv. & se inte ordet pushad som något negativt, jag är så glad över att dem uppmuntrat mig till det där med att ha bra betyg, vara duktig på att bädda sängen & städa, hålla tider när jag varit ute, inte ljuga & inte stjäla, behandla andra som jag själv vill bli behandlad m.m. trots skilsmässan så har min barndom varit så överfylld av kärlek. ordet 'älska' har brukats varje dag i båda hemmen, det var verkligen aldrig brist på kärlek. och det är det fortfarande inte.
nu kanske ni tycker att dem låter stränga, och jag nekar inte till det heller; det var regler och följde jag inte dem blev det konsekvenser. men som sagt, jag är glad att mitt liv är byggt på struktur, för idag är jag så målinriktad på livet, att skapa karriär, vara självständig & en god människa. allt detta är tack vare mamma & pappa.
 
så tack till er, verkligen tack för att ni gett mig allt här i livet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0