I bilder uppdagas tusentals sekunder av minnen.

bland sjuhundratusen människor, musik som dånar & dunkar så man skälver 
själv, & han står bakom mig & har sina armar om mig. när nedräkningen når
noll vrider han på mig, kysser mig & allting blir bara svart när jag sluter mina
ögon. jag hör allt, men omkring mig finns inget annat än jag & han. han, hans
armar om mig, hans läppar mot mina & tusentals smällande raketer ovanför oss.
dagdrömmer mig bort; saknar berlin & nyår så så så så himla mycket & framör
allt min bättre hälft som är alldeles för långt borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0