Det är svårt att komma nära i jämförelse.

när vi går hem till dig bär du min väska och när jag börjar berätta om min resa
kysser du mig så ofta att jag kommer av mig. och jag som vanligtvis helst vill
sova med lite avstånd vägrar lämna dina solbrända armar och bröstkorg på hela
natten. det slår mig att vi bara varit ifrån varandra i åtta dagar men att det känns
som trettio, och trots att det gör ont att skiljas åt så finns det inget vackrare än
att återförenas.
christoffer,
jag älskar hur vi är

hur mjuka dina andetag är mot min nacke när du ligger bakom mig, hur enastående
vackert det känns samtidigt som solens strålar tränger in i lägenheten som du alltid
envisas med att kalla våran lägenhet
 
hur du håller min hand hårt när vi går på promenad med vår hund & egentligen inte vill
släppa den när jag måste ta upp telefonen ur fickan eller bara dra bort hår från ansiktet.
 
hur snabbt din värme tränger in i min kropp när du lägger armarna om mig bakifrån när
jag står i köket med diskvatten upp till armbågarna, eller lagar mat.
 
hur du pratar om ditt liv, om framtiden, och nästan allting inkluderar mig och vårat liv.
 
hur du kysser mig hejdå när ännu en söndag är kommen när vi måste skiljas åt, och
det är sådär intensivt och magiskt. sedan skickar du ett sms några minuter senare
där det står att du saknar mig som en tok.
 
hur du är som person, hur mycket du står ut med mg & hur lycklig du gör mig varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0