Äventyret som du ibland pratar om, nu står det här och väntar. På dig.
"Vi behöver prata om hur jag tänkte på alla stundande semestrar som ska äga rum i dessa båtar. Alla förhoppningar insprängda i ett par satsade veckor av sommaren – kanske bortregnade, men de blir den här sommarens ledighet. Nästa sommars. Och nästa sommars med. Ansträngningen för att barnens lov ska ge dem så mycket som möjligt. Barnen.
Vi behöver prata om alla de barn som kommer att tvingas med ut på ännu en båttur, ännu en helg med föräldrarna, ännu en övernattning. Alla dessa svordomar. Suckar. Protester. Bråk. Alla stunder då de kommer att tjura i kabysserna över hur töntiga just deras föräldrar är, över hur tråkigt just det här sommarlovet är i jämförelse med alla andras. Och så tänker jag på hur de kommer att ta tillbaka allt när stunden blir rätt. När insikten faller på plats. När de inser hur mycket de saknar de där turerna, helgerna, övernattningarna, loven, stunderna med föräldrarna.
Och vi behöver prata om ögonblicket när jag passerade Södersjukhuset – mitt livs Katlaborg – då jag ännu en gång insåg att den där upplevelsen aldrig kommer att bli min. Mina barn kommer aldrig att svära åt mig, förbanna våra semestrar och senare sakna desamma. För mina barn kommer aldrig att finnas."
Vi behöver prata om alla de barn som kommer att tvingas med ut på ännu en båttur, ännu en helg med föräldrarna, ännu en övernattning. Alla dessa svordomar. Suckar. Protester. Bråk. Alla stunder då de kommer att tjura i kabysserna över hur töntiga just deras föräldrar är, över hur tråkigt just det här sommarlovet är i jämförelse med alla andras. Och så tänker jag på hur de kommer att ta tillbaka allt när stunden blir rätt. När insikten faller på plats. När de inser hur mycket de saknar de där turerna, helgerna, övernattningarna, loven, stunderna med föräldrarna.
Och vi behöver prata om ögonblicket när jag passerade Södersjukhuset – mitt livs Katlaborg – då jag ännu en gång insåg att den där upplevelsen aldrig kommer att bli min. Mina barn kommer aldrig att svära åt mig, förbanna våra semestrar och senare sakna desamma. För mina barn kommer aldrig att finnas."
från kanske världens finaste blogg. den är bara så så. fin, jösses ändå
Kommentarer
Trackback
