Världens bästa plats.

när man hälsar på hos farmor nere i övik & vandrar inne i hennes hus som jag vandrat i ända sedan jag föddes, minnas specifika hörn och tänka "där, där har jag suttit och klätt på barbie dockor, där klädde jag upp mig med farmors gigantiska smycken & färgglada scarfar", hitta gamla vhs filmer och minnas hur man satt som fastklistrad framför en tv apparat tillsammans med storebror & kusinerna, det är sådant som får hela mig att lysa av glädje, det känns överallt. nostalgi. så mycket som vi gjort genom dagarna, så mycket längtan som jag någonsin känt efter denna stad & favoritpersonerna som bor där. 
 
det är visst det här som kallas för hemlängtan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0