fannyforsberg

jag har uppnått en gräns där jag verkligen inte kan ha några hjärnceller kvar alls,
inte med tanke på mina nuvarande tankar;
jag längtar efter vinter. eller först och främst hösten. den är så fin med sina färger &
fallande löv. sedan när den första snön kommer och ett vitt täcke lägger sig över oss
så kan jag nästan inte behärska min glädje. den växer sig stor & totalt fulländad.

så, nu fick jag det sagt.
annars så sitter jag ute i solen i väntan på johanna och njuter av den så gott jag kan,
snart är den borta igen. äter jordgubbar med grädde i all sin ära, såhär på sommaren
måste det vara den godaste och framför allt traditionellaste mellanmålet. åh, nom nom,