fannyforsberg

min bror heter fredrik.

den tredje december 1991 såg han ljuset för första gången. han var fyra år när jag föddes & jag såg upp till honom i alla sorters dager. han var rolig & ibland lite dum. &han satt vid datorn ett antal timmar om dagen och spelade arenan och counterstrike, tog hem olika tjejer varje dag, spelade tv-spel med jonathan som sov över hos oss minst varannan dag, spelade hockey och gjorde så jag fick tråkas ihjäl på den jvla ishallen, lekte med mig, bråkade med mig, spottade mig i håret, beskyddade mig från faror i mörkret och gav mig sina gamla hockeykort. han tappade alltid bort grejor och hans rum var en oreda dagligen. han var den jag såg upp till och det gör jag fortfarande. dagen han flyttade hemifrån och bebodde sig med linnea i en tvåa på prästbolsvägen så smög sig en oro fram som tilltalade att vi nu skiljdes åt och att det inte fanns någon fredrik i något utav mammas och pappas hus. en oro om en försämrad kontakt och lustig stämning. men tänk så bra den ännu är och vi har lovat varandra att alltid vara nära. tänk han var den första manliga personen jag lärde mig att älska. efter pappsen, såklart.